För ett par veckor sedan var jag i Oslo för att besöka Arcon 24, ett norsk spelkonvent. Jag åkte dit för att arrangera Kellys hjältar och Guld och bly, samt även To the rattle of machine guns, men det sista var jag inte involverad i att arrangera. Med på resan var (förutom jag) Birger Hanning, Carl Heath, Jorgen Bengtsson och Christian Johansson.

Arcon är Norges största spelkonvent. Nummer 24 i ordningen hade ca 450 deltagare, vilket är ganska lågt, i jämförelse med de största svenska konventen, men arrangörerna var väldigt nöjda med den siffran. Det var heller inget fel på antalet arrangemang. En massa brädspel, figurspel, kortspel och ungefär 30(!) rollspel erbjöds, förutom lite annorlunda tävlingar som Tärningskastningstävlingen och mustachtävlingen. Den första gick ut på att kasta två jättestora frigolitärningar så långt som möjligt och få så bra summa som möjligt. Den andra var inte helt oväntat en tävling i bästa mustasch, bedömt av tre tjejer med ögonbindel som fick känna på mustascherna. En svensk som besökte oss (han heter Anders, men jag har tyvärr glömt efternamnet) ställde upp och kom på delad förstaplats med en av normännen. Det ledde till att vi blev ombedda att sjunga svenska nationalsången för alla norrmännen.

I övrigt var det en del småsaker som skiljde sig från ett svenskt konvent. Det som var mest slående var att konventet stängde på natten. Efter klockan 22 ungefär så arrangerades det inget mer för dagen och klockan 03 stängdes dörrarna och alla gick hem eller till sovsalen. Vid 10-11 öppnade man igen. Däremot fanns det en bar i källaren som var öppen de där timmarna mellan 22 och 03. Vi han aldrig besöka den, men de som var där verkade ha trevligt. Kiosken var i min mening lite undermålig, det fanns till exempel inget mineralvatten alls, och ganska lite att välja på i övrigt. De två butiker som fanns på plats var inte heller så avancerade och jag fick intrycket av att de inte var så jätteintresserade av att sälja. De satt mest och spelade spel. På lördagen hölls en arrangörsmiddag (som visserligen kostade extra), men som utan tvekan är det godaste jag ätit på ett konvent.

Men norrmännen var väldigt trevliga och tillmötesgående. Det dröjde inte länge innan vi var kända på hela konventet som “svenskarna” och eftersom i alla fall jag ibland har svårt att hänga med i norskan så var det väldigt skönt att de flesta norrmännen direkt slog över till att prata lättförståelig norska, med svenska ord. Konventsledningen var väldigt hjälpsam och proffesionell. Jag vet inte om vi bemöttes annorlunda för att vi hade åkt ända från Sverige med en hel jugoslavisk by, men de skötte allting väldigt bra.

Jag hann inte spela så mycket annat än våra egna arrangemang men ett par saker är värda att nämnas:

1. Carcasonneturneringen. Denna spelades med två spelare per bord och varje spelare hade en viss tid på sig att göra sina drag. Jag tror det var 20 minuter för hela spelet, vilket kontrollerades med schack-klockor eller liknande. Kul idé som jag är sugen på att testa någon gång.

2. Auktionen. Det var inte så mycket som såldes och utbudet var i mitt tycke inte så mycket att hänga i granen, men de hade en väldigt bra idé. Rollspel och brädspel hölls på separata auktioner. På så sätt slapp rollspelare sitta och vänta på att brädspelen skulle säljas och vice versa. Det sas mig senare att det varit så på t.ex. Gothcon också, men jag undrar varför de slutade.

3. En av affärerna hade ett spännande system på sitt “skräpbord”. I början av konventet kostade alla böcker (det var bara rollspel och fantasyromaner på bordet) 150 norska kronor. Efter halva konventet sänktes priset plötsligt till 50 per bok och sent på lördagen blev priset 20 Nkr. Rätt oslagbart pris och till exempel Birger handlade typ 5-6 kanske 20.000 böcker.

Våra arrangemang hade inte kommit med i foldern och det märktes tyvärr på ett ganska lågt spelarantal. De som var med verkar dock ha haft väldigt kul och vi som var där var alla sugna på att åka nästa år också. Antagligen kan det bli mer spelare då. Allt som allt är jag mycket nöjd med resan, mycket tack vare norrmännens trevliga mottagande. Jag vill också tacka Birger, som gav mig möjligheten att åka med, Christian för att han fixade lyxig hotellvistellse och alla grabbarna för trevligt resesällskap.

Sist men inte minst vill jag nämna det norksa rollspelet Itras by. Jag köpte ett ex och lovade att promota spelet i Sverige. Jag har inte hunnit läsa det än, men det verkar väldigt intressant. Det är ett berättaspel, eller story now eller vad man vill kalla det, som utspelar sig i en surrealistisk stad. Måste bättra på min norska så att jag förstår allt bara. Spelets skapare signerade mitt exemplar och skrev följande hälsning (citerad rakt av på norska) som får stå som avslutning på den här lilla rapporten:

“Til söta bror. Tack för Kult, Mutant, Drakar, EON, Mellan himmel och hav, Carola, Kungen etc. Dette er vår enkle måte å forsake å gjore noe for dere.”

This entry was posted on Tuesday, July 15th, 2008 at 16:38 and is filed under Omvärld. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.